Wow, det är det jag skulle vilja säga om den här härliga helgen som har varit. Det började med en mycket god middag och sedan bar det av till Globen och Champions of Rock. De som känner mig vet att jag lyssnar massor på Queen så det var en riktig fullträff. Peter Johansson gjorde en helt fantastisk show och jag rekommenderar er verkligen att gå och kolla om ni får chansen!

Lördagen spenderades med några vänner, ostbollar och Melodifestivalen och igår (söndagen) var det stallet som gällde.

 

Nu har jag ridit min favoritgubbe Zoran två gånger i rad, men då han är rätt gammal och skruttig har han fått pensionärsstatus och får numera inte hoppa. Så istället stod jag uppskriven på favvo nr2: Golden Eyes. Som jag har skrivit innan så är Golden en riktig surgris. Han avskyr andra hästar om de kommer nära och bits, sparkas och hotar allt han bara kan. I boxen är många rädda för honom för han gör likadant där så fort man petar på honom, men egentligen är han världens kelgris och gentleman, precis som Zoran (som också bits). Förra veckan, när det bara var dressyr hade jag, ehrm, förbättrat mina förutsättningar lite. Gammelmannen är väääldigt stel, så jag var riktigt sneaky och plockade med mig en morot som användes för att han skulle strecha lite innan lektionen, och det gav verkligen resultat! Han var mjuk och avslappnad och trivdes väldigt bra just då. Och fungerar något så kan man väl använda knepet igen?

 

Jag hade med mig en liten morot även till Golden, han hade betydligt lättare att böja och stretcha, men saken med honom var att han blev så glad. Öronen pekade framåt och han nosade och buffade sådär otroligt gulligt. Inte på något sätt buffligt, utan artigt och sådär så att man blir alldeles varm inombords. Så vi blev bästa vänner helt enkelt! Inte ett öra bakåt ens när sadeln lades på och gjorden drogs! Bettet tar han självmant och han står alltid och vill kela en stund innan det är dags att gå in i ridhuset. Det var som sagt hoppning, och är det något Golden ÄLSKAR så är det hoppning. I uppvärmningen kändes han lie seg när han förstod att det inte var dags för bommar, så jag bad Anna om ett spö, men när det var dags för galoppbommarna var det bara att släppa det lika kvickt igen! Han fattade precis vad som skulle hända och var laddad till tusen!

Så han laddade och laddade och stod och galopperade på stället av iver, men var som alltid lika snäll och schysst och lät mig bestämma tempo. Trots att det var den bästa dagen någonsin typ.

 

Jag är rätt så hopprädd, men Anna brukar para ihop mig med helt rätt hästar, oftast Golden Eyes eller Logan. Båda är riktigt schyssta när det gäller hoppning och det är precis vad jag behöver för att hitta glädjen i det hela. Och Golden var så glad att det smittade av sig och jag tyckte också att det var hur kult som helst^^

Efter bommarna var det dags för hoppning av två kryss som vi skulle rida över i en åtta. Först med långa svängar, sedan korta. Det var fokus på galoppen i svängarna och vara balanserad och jämn. Dock kändes det som att Golden hade laddat ur lite och han tog det betydligt lugnare vilket kanske inte var helt bra, för då hinner jag tänka för mycket.. Jag kanske är lite korkad, men det är roligare när det går fort (och kontrollerat) för då vågar jag mer ;)