Citatet kommer från den brittiske författaren George Eliot (1819-1880).

 

Flera stora karaktärer har gått ur tiden de senaste veckorna.

Men det som ändå har berört mig mest var nyheten om att Dodge har gått över regnbågsbron. Dodge var en mycket stilig siames-herre som bodde i samma område som jag och Arnold. Han var min katts nemesis under flera år i början, men sedan klingade fiendeskapen av och de kunde acceptera varandras närvaro. Han blev bara 10 år, lika gammal som Arnold, och han har varit sjuk till och från under flera år. Det har varit foderallegi och diverse grejer och jag har sett honom ute mer och mer sällan. Vi hade ett rätt speciellt förhållande han och jag. Dodge gillade inte mig.. Jag brukade knäppa med fingrarna och spänna ögonen i honom och bestämt säga -"Gå hem med dig Dodge!" när han kom och stirrade på Arnold. Han stirrade lömskt tillbaka på mig men tassade väl motvilligt hem då om jag nu skulle komma och försvara den där grå hårbollen. Dodgen var stentuff, han var ledaren för siamesklanen som bor i området. Han var lekfarbror till sin syster Selmas kullar och han var den som lärde dem att jaga. Jag beundrade alltid hans elegans och smidighet. Han var vacker och väldigt personlig. I veckan som gick orkade han helt enkelt inte längre. Han slutade äta och han visade tydligt att det var dags nu.

 

Jag känner hans matte väl och jag vet hur mycket han betyder för henne. Han kommer för alltid att vara saknad.